Carro - Mamma till Sebastian

Det är två månader sen och mitt minne börjar bli lite luddigt. Kan ju också vara för att hälften av tiden var jag så bortkollrad av lustgasen så kommer inte ihåg detaljer så himla bra. Men det här är något jag inte vill glömma och därför skriver jag ner den nu för att om jag glömmer bort, kunna friska upp mitt minne :)

Runt 12 går vi och lägger oss. Vi vet att nu är det snart dags... David somnar men jag har sånt tryck nedåt och springer på toa 50-11 gånger, men det kommer inget. Jag ligger i sängen ochvänder på mig, gråter hela tiden och nästan skriker när värken har sin topp. Det liksom kommer molande och blir värre och värre tills det når en topp och sen klingar det av och sen börjar det om igen. 4 på morgonen säger sambon att nu åker vi upp! Han tyckte inte om att höra min gråt. Jag sa bara "nej nej nej jag ska bli igångsatt och 5h. Dom kommer bara skicka hem oss". Men sambon lyssnade inte. Klädde på mig och gick för att hämta bilen.

De kommer och känner lite mellanåt men jag öppnar mig inte så mycket mer så de tror att det skulle bli långdraget. Jag ligger mest och bara andas och gråter för jag är så nervös. Jag har ingen aning om hur fort tiden går, känns som 1h tar 5min. Sen kommer det in nya runt 7 för då ska dom byta skift. De frågar hur jag mår och jag har jätteont så ber om mer smärtlindring. De frågar om jag vill ha EDA och det vill jag. Men så hade inte läkaren kommit dit och så ska någon annan få det akut innan mig så de kommer in med ett alternativ. Jag kunde få livmoderbedövning (här sa de bäckebottenbedövning men har sen läst i min journal och läst om bedövningar efteråt och det var livmoderbedövning jag fick!

När man får en sån måste någon från förlossningen sitta med för att kolla barnet och runt klockan 8 säger de att de har svårt att läsa av barnets hjärtljud och så de punkterar mitt vatten (fy satan så skönt det var! Var som att ett tryck lättade!) och så sätter de upp något som de kan avläsa med och ser att allt är bra med bebis. Jag fortsätter ligga med min lustgas och har det ganska bekvämt just nu. Ligger på sidan med ena benet på en ställning. Somnar nästan.

Men så runt 10 i 9 börjar jag känna fruktansvärda värkar! Min kropp kröker sig och jag skriker. Nu är det här det är luddigt i mitt minne. Uppfattar mest bara saker här och där och har sen plockat ihop bitarna. Men så tänker jag "Nu bajsar jag på mig!". Jag hör hur barnmorskan kommer inspringandes och så är vi igång. Det gör så fruktansvärt ont och jag skriker och skriker. De tar lustgasen och säger att jag måste andas vanlig luft och jag skriker åt dom att dom är dumma i huvudet och att jag MÅSTE HA DEN! Jag får den och vi fortsätter. De säger efter ett tag att jag måste vända mig på rygg så de kan ta emot honom. Jag skriker NEJ och att de är dumma i huvudet. Men runt kommer jag. Men så får jag för mig att jag ska klappa ihop mina ben så D och barnskötaren får bända isär mina ben och så krystar jag extra hårt en sista gång och ut kommer lillskiten! Det intressanta är att kroppen gör arbetet själv. Jag behövde bara förstärka krystningarna. 

Men ut kommer han. Klockan 9.23! Han skriker och läggs upp på mitt bröst. David klipper navelsträngen och får ha honom i famnen sen. De säger att det är dags att få fram moderkakan (som inte hade lossnat). Jag tänker att dom är ju dumma i huvudet. Jag var ju färdig nu! Så barnmorskan fick hjälpa till och trycka på magen och få ut den. Sen syr de ihop mig då jag sprack lite.

De kommer in lite senare och väger och mäter: 3540g och 49 lång! Jag får ha han lite på mitt bröst igen men jag ät helt slut men är så himla kissnödig! Så David får hålla i han och jag får hjälp till toa. Kände då på min mage och tyckte att det kändes konstigt... inte så underligt jag kunde ju se mina fötter igen! Gå på toa var hemskt. Fick spola vatten men det gör så jävla ont iaf och så blöder man. Får hjälp med att få på mig en rock som inte är blöt i svett och trosor och binda (blöja). Kommer in på rummet och så får vi fika! Det var det godaste jag ätit! Vanliga mackor men de smakade himmelskt! Tryckte nästan i mig davids också. Sen så ska jag amma för första gången... vilken känsla säger jag bara! Det går bra på en gång och 35min senare så sätts jag i en rullstol, får lillen i knät och D får sätta den blå nålen på tavlan. Vi åker upp på BB och så börjar vårt äventyr som föraldrar <3