Carro - Mamma till Sebastian

Så fort barnet har kommit ut så försvinner all smärta! Ganska otroligt. All ryggont och höftsmärtor man hade under graviditeten är borta och all smärta under förlossningen - helt försvunnen. Däremot blev den utbytt mot att man är trött som fan då det känns som att man försökt trycka ut en apelsin genom näsan. Och fy satan vad öm man var! När jag gick på toa så fick man spola vatten på underlivet för aaaaj vad det sved! Även om man spolade vatten gjorde det ont. Även efter när vi kommit hem från bb fick jag fortsätta spola vatten.

Något som jag reagerade på var att när jag skulle gå på toa och kände på magen och upptäcker att den inte var där blev jag nästan ledsen. Liksom en tid i mitt liv som var över, sen kom jag på att jag hade min son i Ds famn och då blev jag glad igen. Men det tog flera dagar innan jag kom över känslan av att något fattades! 

För det kan jag säga, det är inte förlossningen som är det jobbigaste. Det mest smärtsamma ja, men det är jobbet med kroppen efteråt som är det dryga. Du blöder (vissa upp till 2 månader och längre), man är öm, trött, tuttarna läcker och man kissar på sig! Japp ni läste rätt, man kissar på sig. Man måste gör knipövingar men det hjälper inte på en gång så under tiden kissar du på dig. När du reser dig upp, lyfter något, nyser eller bara anstränger dig lite så läcker det till. Det bidrar yttligare till att man kan säger ganska äcklig efteråt...

Och rent fysiskt ska man ju kunna ha sex efter en vecka. Skulle aldrig falla mig in. Lite tråkigt för nu efteråt så har min sexdrift helt försvunnit. Dels för att man är kroniskt trött av att ta hand om småbarn, det är ont om tid, dels för att jag känner mig inte så sexigt med min rödrandiga och degiga mage och dels för att jag är rädd för hur det ska kännas. Jag har ju faktiskt fött barn, klart som fan att saker har ändrats "där nere"! Men ja, sex is a no no for me just nu. Kanske kommer lite senare :)