Carro - Mamma till Sebastian

SkMina föräldrar heter Anna och Miklos. Pappas namn är ungerskt då han är typ 50% ungersk/rumän. Min mamma är väldigt, väldigt svensk.

Mamma och pappa blev föräldrar ganska tidigt. De träffades när mamma var 16, när hon var 17 blev hon gravid och 18 hann hon bli innan lilla jag tittade ut (jag är alltså äldsta syskonet). Pappa var då 23 så han var inte lika ung men fortfarande inte gammal så att säga. De fick under senare år 2 till barn tillsammans. De bestämde sig för att gå skilda vägar för över 1 år sedan, men det är en annan historia.

Min pappa är väldigt snäll! Nog världens snällaste. Tror inte jag sett han arg ens, förbannad ja men inte mer. Han vill hjälpa alla fast han inte har tid och stressar över det så man är rädd att han ska få en hjärtinfarkt. Men han fortsätter hjälpa alla iaf. Han vet inte vad ordet NEJ betyder. Han har alltid gjort allt för mig och mina syskon och nu är han världens bästa morfar! Och han är en busfarbror! När man åker och badar är det han som springer runt och riktigt har kul och får med alla barnen på tokigheter.

Och min kära mamma. Blev mormor när hon var 39 :P Blir så när man får barn tidigt, men då får man uppleva fler generationer istället! Jag är egentligen ”pappas flicka” men har alltid kommit till mamma med problem och hon har hjälpt mig mycket. Hon är den som kan säga ifrån, har skinn på näsan, och hållt koll på oss småglin. Hon har pluggat en hel del nu och kommit långt, är riktigt stolt över henne! När jag var tonåring kunde vi bråka en massa, kanske för att jag var odräglig, och både jag och mamma kan nästan fatta eld när vi tjaffsar, men så kom jag ändå alltid till henne när jag var ledsen.

Och båda mina föräldrar har riktigt bra humor! Vi har haft en jävla massa skoj genom åren!

Och så vet jag att de alltid ställer upp för mig 110%. Världens bästa föräldrar!

Älskar er föralltid <3

Mina föräldrar heter Anna och Miklos. Pappas namn är ungerskt då han är typ 50% ungersk/rumän. Min mamma är väldigt, väldigt svensk.

Mamma och pappa blev föräldrar ganska tidigt. De träffades när mamma var 16, när hon var 17 blev hon gravid och 18 hann hon bli innan lilla jag tittade ut (jag är alltså äldsta syskonet). Pappa var då 23 så han var inte lika ung men fortfarande inte gammal så att säga. De fick under senare år 2 till barn tillsammans. De bestämde sig för att gå skilda vägar för över 1 år sedan, men det är en annan historia.

Min pappa är väldigt snäll! Nog världens snällaste. Tror inte jag sett han arg ens, förbannad ja men inte mer. Han vill hjälpa alla fast han inte har tid och stressar över det så man är rädd att han ska få en hjärtinfarkt. Men han fortsätter hjälpa alla iaf. Han vet inte vad ordet NEJ betyder. Han har alltid gjort allt för mig och mina syskon och nu är han världens bästa morfar! Och han är en busfarbror! När man åker och badar är det han som springer runt och riktigt har kul och får med alla barnen på tokigheter.

Och min kära mamma. Blev mormor när hon var 39 :P Blir så när man får barn tidigt, men då får man uppleva fler generationer istället! Jag är egentligen ”pappas flicka” men har alltid kommit till mamma med problem och hon har hjälpt mig mycket. Hon är den som kan säga ifrån, har skinn på näsan, och hållt koll på oss småglin. Hon har pluggat en hel del nu och kommit långt, är riktigt stolt över henne! När jag var tonåring kunde vi bråka en massa, kanske för att jag var odräglig, och både jag och mamma kan nästan fatta eld när vi tjaffsar, men så kom jag ändå alltid till henne när jag var ledsen.

Och båda mina föräldrar har riktigt bra humor! Vi har haft en jävla massa skoj genom åren!

Och så vet jag att de alltid ställer upp för mig 110%. Världens bästa föräldrar!