Carro - Mamma till Sebastian

Mina älskade syskon heter Sofia och Jimmie. Min syster är född -93 så är 3 år yngre men är född så tidigt så 2 år ungefär. Min lillebror kom lite på efterkälken och är född -98 och är alltså 8 år yngre än mig. :)

Börjar med min syster Sofia men som vi alla kallar för Fia. Hon är en riktig bestämd ung dam! Om hon vet vad hon vill så går hon efter det, men det kan ta ett litet tag. Hon är som jag och är lite trög i starten men sen när vi väl börjat kan man inte få stopp på oss! När vi var mindre bråkade vi typ jämt men nu när vi har blivit äldre har vi blivit jättenära och det är jättekul! Vi har ofta lika åsikter men lika ofta olika åsikter och då kämpar vi för att ha rätt haha! Hon är nu världens bästa moster till Sebastian och kramas jämt med han. Det roliga med henne är att hon kan se ut som någon som är "lite fin" men hon trivs bäst med arbetet med handikappade med bajs upp till armbågarna haha. Hon har också fått typisk modellkopp. Lång (1,76 jättelångt för vår släkt), smal och så. Men hon trivs bättre bakom kameran :) Hon lyssnar alltid när jag behöver och hon är bästa systeryster!

Min kära bror Jimmie är så ju som sagt lite yngre så är kanske inte lika nära med han. När jag flyttade hemifrån var han bara ca 11 år. Han har alltid vart mindre så har ju liksom alltid vart att vi hat tagit hand om han och sagt "aja baja" haha. Han är en riktig spelnörd (wow och skit) men träningsfreak också (innebandy och fotbll som resten av familjen haha). Han är riktigt duktig på engelska och bakom all tuu attityd är han riktigt känslig. Han tog det väldigt hårt när mamma och pappa skildes inte så konstigt han var inte gammal då) och när familjens hund gick bort. Han är ett riktigt charmtroll också! Skojar, busar och bjuder på sig själv! Man kan räkna med ett gapskratt när han är med, och han kan ibland tycka det är kul att titta på tjejfilmer med sina systrar <3

Jag älskar er jättemycket och ställer ALLTID upp för er vad det än är.

Börjar med min syster Sofia men som vi alla kallar för Fia. Hon är en riktig bestämd ung dam! Om hon vet vad hon vill så går hon efter det, men det kan ta ett litet tag. Hon är som jag och är lite trög i starten men sen när vi väl börjat kan man inte få stopp på oss! När vi var mindre bråkade vi typ jämt men nu när vi har blivit äldre har vi blivit jättenära och det är jättekul! Vi har ofta lika åsikter men lika ofta olika åsikter och då kämpar vi för att ha rätt haha! Hon är nu världens bästa moster till Sebastian och kramas jämt med han. Det roliga med henne är att hon kan se ut som någon som är "lite fin" men hon trivs bäst med arbetet med handikappade med bajs upp till armbågarna haha. Hon har också fått typisk modellkopp. Lång (1,76 jättelångt för vår släkt), smal och så. Men hon trivs bättre bakom kameran :) Hon lyssnar alltid när jag behöver och hon är bästa systeryster!

Min kära bror Jimmie är så ju som sagt lite yngre så är kanske inte lika nära med han. När jag flyttade hemifrån var han bara ca 11 år. Han har alltid vart mindre så har ju liksom alltid vart att vi hat tagit hand om han och sagt "aja baja" haha. Han är en riktig spelnörd (wow och skit) men träningsfreak också (innebandy och fotbll som resten av familjen haha). Han är riktigt duktig på engelska och bakom all tuu attityd är han riktigt känslig. Han tog det väldigt hårt när mamma och pappa skildes inte så konstigt han var inte gammal då) och när familjens hund gick bort. Han är ett riktigt charmtroll också! Skojar, busar och bjuder på sig själv! Man kan räkna med ett gapskratt när han är med, och han kan ibland tycka det är kul att titta på tjejfilmer med sina systrar <3

Kort cardigan/Bolero från H&M

För att inte skriva en hel novell så kan jag säga att om jag skulle tro på gudar så skulle det inte vara på en gud utan flera stycken. Hur skulle en hålla koll på allt? Men inte som hinduismen heller. Ärligt talat det som ligger mig närmast om hjärtat är faktiskt så som vi har det på lajvet som jag åker på - eleriakampanjen.

Jag räknar inte upp alla, men en representerar Födelse och Död, en Kärleken, en Kunskap, en Krig, en Sång och dans, en Handel och en är som man kan säga dödsgudinna och regerar över underjorden. Man liksom ber till den gud som passar för tillfället. En om någon ska födas, en om någon ska gifta sig, en om man vill att en affär ska gå bra eller vad som helst. För det är en tröst att känna att något större finns där ute, även om det också får en att känna sig väldigt liten.

Jag verkligen gillar övertro också. Att man trodde på Näcken, Bergakungar, Skogsandar (diser) och illa sinnade andar tycker jag är fascinerande. Skulle vilja färdas tillbaka i tiden då man trodde på det!

Och tro är för mig något personligt. Att det finns så mycket bråk bara för att man inte tror på samma sak är för mig det dummaste som finns. För hur det än är så kan vi ju varken bevisa eller utesluta att det finns en högre makt. Och hur kan då någon ha fel? Kan inte alla ha fel eller alla ha rätt?

Ett ögonblick som föralltid förändrat mitt liv är när jag bestämde mig för att behålla barnet. Jag hade planerat att göra abort. Jag kunde inte se mig som mamma, ingen av oss hade fast jobb och jag var ju ändå ung fortfarande! Men så tittade jag på filmen Juno och hon lämnade ju iväg barnet och då började jag gråta floder. Jag visste då att jag skulle föralltid ångra mig om jag gjorde abort. Och ni kan ju idag gissa hur glad jag är över att den filmen gick på tv den dagen?

Hade troligtvis ändå inte gjort abort, men det gjorde att jag verkligen fick upp ögonen. Hade innan liksom förnekat ändå att jag skulle få barn. Jag var gravid, men skulle inte ha barn. Helt sjukt, men var verkligen i ett förnekelse stadie. Att jag då kom på att jag verkligen ville ha barnet hjälpte mig enormt. Och sen när D sa att han skulle ställa upp vad jag än valde gjorde ju också saken lite lättare. Och hittills har ingen av oss ångrat det beslutet.

Som det ser ut idag så skulle jag aldrig klara av att göra en abort.

Jag är inte emot det. Känner man att man inte skulle klara av det så ska man inte göra det.

Men jag själv vill absolut inte göra en abort om jag skulle bli gravid igen. Har ju nu upptäckt the joy of giving birth. Vi kvinnor är Gud. Vi kan skapa liv :)

Ett ögonblick som föralltid förändrat mitt liv är när jag bestämde mig för att behålla barnet. Jag hade planerat att göra abort. Jag kunde inte se mig som mamma, ingen av oss hade fast jobb och jag var ju ändå ung fortfarande! Men så tittade jag på filmen Juno och hon lämnade ju iväg barnet och då började jag gråta floder. Jag visste då att jag skulle föralltid ångra mig om jag gjorde abort. Och ni kan ju idag gissa hur glad jag är över att den filmen gick på tv den dagen?

Hade troligtvis ändå inte gjort abort, men det gjorde att jag verkligen fick upp ögonen. Hade innan liksom förnekat ändå att jag skulle få barn. Jag var gravid, men skulle inte ha barn. Helt sjukt, men var verkligen i ett förnekelse stadie. Att jag då kom på att jag verkligen ville ha barnet hjälpte mig enormt. Och sen när D sa att han skulle ställa upp vad jag än valde gjorde ju också saken lite lättare. Och hittills har ingen av oss ångrat det beslutet.

Ärligt talat så vet jag inte vem. Har så många underbara vänner här i världen som jag vet ställer upp för mig och som jag känner att jag litar fullt på och kan prata om nästan allt med.

Men om man funderar på vad är en bästa vän? Det är så olika för alla vad man har för "kriterier".

I korta drag är en bästa vän för mig någon som känner mig utan och innan. Någon man bara behöver kasta en blick på och denne vet genast vad man menar. Någon man litar på 100%. Någon som hur mycket man än bråkar, alltid kommer tillbaka till. Någon man så fort något händer måste springa till och genast berätta! Som man skrattar och gråter ihop med. Någon som alltid "got your back". Som står vid din sida hela tiden, hjälper dig. Tja.. listan kan göras lång.

Men såhär på rak arm just nu som det ser ut så tror jag min bästa vän är min syster. Kanske låter "tråkigt" att välja henne men så är det. Hade 2 "bästa vänner" som jag idag inte står lika nära. För det är ju ändå så, hur mycket man är bästa vänner så förändras ju saker och ting och bara för man är bästa vänner kan man ju inte förändras till det samma som den andra. Man vill ju inte ha en kopia av sig själv :)  Men iaf min syster har stått vid mig alltid när jag vart ledsen, eller när jag gjort något dumt, under glada tider, under min graviditet och nu är hon världens mysigaste moster! Det är henne jag ringer till när jag behöver prata. Hon känner MIG.

Så tack för att du finns!

Men med det vill jag säga att ni andra som jag räknas som mina närmaste vänner betyder inte mindre för mig. Skulle inte vara där jag är idag utan er! <3

Men om man funderar på vad är en bästa vän? Det är så olika för alla vad man har för "kriterier".

I korta drag är en bästa vän för mig någon som känner mig utan och innan. Någon man bara behöver kasta en blick på och denne vet genast vad man menar. Någon man litar på 100%. Någon som hur mycket man än bråkar, alltid kommer tillbaka till. Någon man så fort något händer måste springa till och genast berätta! Som man skrattar och gråter ihop med. Någon som alltid "got your back". Som står vid din sida hela tiden, hjälper dig. Tja.. listan kan göras lång.

Men såhär på rak arm just nu som det ser ut så tror jag min bästa vän är min syster. Kanske låter "tråkigt" att välja henne men så är det. Hade 2 "bästa vänner" som jag idag inte står lika nära. För det är ju ändå så, hur mycket man är bästa vänner så förändras ju saker och ting och bara för man är bästa vänner kan man ju inte förändras till det samma som den andra. Man vill ju inte ha en kopia av sig själv :)  Men iaf min syster har stått vid mig alltid när jag vart ledsen, eller när jag gjort något dumt, under glada tider, under min graviditet och nu är hon världens mysigaste moster! Det är henne jag ringer till när jag behöver prata. Hon känner MIG.

Kärlek är en massa olika saker. Pirret i magen när man är nyförälskad, känslan av trygghet hos den du älskar, beskyddarinstinkten du känner för ditt barn, känslan av att dina föräldrar alltid finns där för dig, skratten ihop med dina syskon, tilliten till dina vänner. Skratt, gråt, trygghet, känslan att man kan göra allt för den personerna som finns i ditt hjärta. Det är kärlek.

Man kan beskriva kärlek på så många sätt. För man älskar ju inte alla på samma sätt. Jag älskar min sambo och fästman på ett sätt, min son på ett annat, mina syskon och föräldrar på ett tredje och mina vänner på ett fjärde sätt. Kärlek kan vara vid första ögonkastet, av känslan att man litar på någon till 100%. En sak kan jag säga däremot, kanske låter konstigt/dåligt men hur mycket jag än älskar min sambo så är nog kärleken till min son det häftigaste jag vart med om. Finns ingen som ens kommer i närheten. Att ens hjärta kan rymma så mycket kärlek! Tycker hjärtat borde exploderat vid det här laget.

Det pratade vi om igår på ÖF, om man skaffar ett till barn hur ska man känna då? Men det är väl bara så att du helt enkelt producerar mer kärlek helt enkelt. Om man kunde omvandla kärlek till energi skulle vi ha en aldrig sinande källa.

Men klart det finns baksidor av kärlek. Det kan göra så jävla ont att älska någon som inte älskar en tillbaka eller bli sviken av en som man älskar. Men man måste komma på att kärleken oftast läker såren, och älskar man verkligen personen förlåter man den. Sen finns det säkert som är oförlåtliga, och man kan bli galen av kärlek men jag vill lyfta fram dom bra sakerna :) De dåliga sidorna vet nog de flesta människor om.

Ska senare till middag tills sambon komma hem göra korv och grönsakssoppa. Får se om det är ätbart... Annars har vi ett stort lager nudlar som vi får ta av om det smakar bajs haha!

SkMina föräldrar heter Anna och Miklos. Pappas namn är ungerskt då han är typ 50% ungersk/rumän. Min mamma är väldigt, väldigt svensk.

Mamma och pappa blev föräldrar ganska tidigt. De träffades när mamma var 16, när hon var 17 blev hon gravid och 18 hann hon bli innan lilla jag tittade ut (jag är alltså äldsta syskonet). Pappa var då 23 så han var inte lika ung men fortfarande inte gammal så att säga. De fick under senare år 2 till barn tillsammans. De bestämde sig för att gå skilda vägar för över 1 år sedan, men det är en annan historia.

Min pappa är väldigt snäll! Nog världens snällaste. Tror inte jag sett han arg ens, förbannad ja men inte mer. Han vill hjälpa alla fast han inte har tid och stressar över det så man är rädd att han ska få en hjärtinfarkt. Men han fortsätter hjälpa alla iaf. Han vet inte vad ordet NEJ betyder. Han har alltid gjort allt för mig och mina syskon och nu är han världens bästa morfar! Och han är en busfarbror! När man åker och badar är det han som springer runt och riktigt har kul och får med alla barnen på tokigheter.

Och min kära mamma. Blev mormor när hon var 39 :P Blir så när man får barn tidigt, men då får man uppleva fler generationer istället! Jag är egentligen ”pappas flicka” men har alltid kommit till mamma med problem och hon har hjälpt mig mycket. Hon är den som kan säga ifrån, har skinn på näsan, och hållt koll på oss småglin. Hon har pluggat en hel del nu och kommit långt, är riktigt stolt över henne! När jag var tonåring kunde vi bråka en massa, kanske för att jag var odräglig, och både jag och mamma kan nästan fatta eld när vi tjaffsar, men så kom jag ändå alltid till henne när jag var ledsen.

Och båda mina föräldrar har riktigt bra humor! Vi har haft en jävla massa skoj genom åren!

Och så vet jag att de alltid ställer upp för mig 110%. Världens bästa föräldrar!

Älskar er föralltid <3

Mina föräldrar heter Anna och Miklos. Pappas namn är ungerskt då han är typ 50% ungersk/rumän. Min mamma är väldigt, väldigt svensk.

Mamma och pappa blev föräldrar ganska tidigt. De träffades när mamma var 16, när hon var 17 blev hon gravid och 18 hann hon bli innan lilla jag tittade ut (jag är alltså äldsta syskonet). Pappa var då 23 så han var inte lika ung men fortfarande inte gammal så att säga. De fick under senare år 2 till barn tillsammans. De bestämde sig för att gå skilda vägar för över 1 år sedan, men det är en annan historia.

Min pappa är väldigt snäll! Nog världens snällaste. Tror inte jag sett han arg ens, förbannad ja men inte mer. Han vill hjälpa alla fast han inte har tid och stressar över det så man är rädd att han ska få en hjärtinfarkt. Men han fortsätter hjälpa alla iaf. Han vet inte vad ordet NEJ betyder. Han har alltid gjort allt för mig och mina syskon och nu är han världens bästa morfar! Och han är en busfarbror! När man åker och badar är det han som springer runt och riktigt har kul och får med alla barnen på tokigheter.

Och min kära mamma. Blev mormor när hon var 39 :P Blir så när man får barn tidigt, men då får man uppleva fler generationer istället! Jag är egentligen ”pappas flicka” men har alltid kommit till mamma med problem och hon har hjälpt mig mycket. Hon är den som kan säga ifrån, har skinn på näsan, och hållt koll på oss småglin. Hon har pluggat en hel del nu och kommit långt, är riktigt stolt över henne! När jag var tonåring kunde vi bråka en massa, kanske för att jag var odräglig, och både jag och mamma kan nästan fatta eld när vi tjaffsar, men så kom jag ändå alltid till henne när jag var ledsen.

Och båda mina föräldrar har riktigt bra humor! Vi har haft en jävla massa skoj genom åren!

Och så vet jag att de alltid ställer upp för mig 110%. Världens bästa föräldrar!

Få se nu min första kärlek... Svår fråga. Nu antar jag att dom menar personer i fråga och inte saker. För annars har lejonkungen alltid varit min stora kärlek i livet <3

Men så är ju frågan om när man vet vad kärlek är? Tänkte inte filosofera allt för mycket men om man tänker långt tillbaka (typ dagis/1 klass något liknande) var jag nog ”kär” i min bästa kompis – Kenny. Vi lekte alltid ihop, och så skickade vi alla hjärtans dag kort till varandra. Hittade ett häromdagen i en låda med gamla papper och liknande. Jätteroligt! Man var väldigt kreativ på den tiden haha!

Men annars hade jag väl min allra första pojkvän i 6an – Mattias. Vi gjorde slut nångång i 7an av någon jättedum anledning som jag inte kommer ihåg idag, men jag kommer ihåg att den var dum. Vi var tillsammans i nästan ett år och oj så kär jag var i han haha! Hittat gamla foton skolkataloger från den tiden! Mycket vackert måste jag säga... Och minns jag inte fel så var hans kompis Jesper tillsammans med min kompis Angelica så vi brukade ”dubbeldejta”! Mycket bra tider det haha.

Nästan så man längtar tillbaka lite till tiden när man var liten och allt var mycket lättare! :)

Men så är ju frågan om när man vet vad kärlek är? Tänkte inte filosofera allt för mycket men om man tänker långt tillbaka (typ dagis/1 klass något liknande) var jag nog ”kär” i min bästa kompis – Kenny. Vi lekte alltid ihop, och så skickade vi alla hjärtans dag kort till varandra. Hittade ett häromdagen i en låda med gamla papper och liknande. Jätteroligt! Man var väldigt kreativ på den tiden haha!

Men annars hade jag väl min allra första pojkvän i 6an – Mattias. Vi gjorde slut nångång i 7an av någon jättedum anledning som jag inte kommer ihåg idag, men jag kommer ihåg att den var dum. Vi var tillsammans i nästan ett år och oj så kär jag var i han haha! Hittat gamla foton skolkataloger från den tiden! Mycket vackert måste jag säga... Och minns jag inte fel så var hans kompis Jesper tillsammans med min kompis Angelica så vi brukade ”dubbeldejta”! Mycket bra tider det haha.

Jag är 21 år gammal. Bor i Västerås med min kära sambo och son som föddes 27 november 2011. Just nu är jag mammaledig som ni säkert förstår och håller på att bli tokig. Jag är en ganska sällskapssjuk människa. Tyvärr får man inte mycket svar från sonen än.

På min fritid tycker jag om att vara med nära och kära och kackla, träna (judo eller innebandy) även om det blivit dåligt med det nu på sista tiden, eller fika. Ja, jag är tokig i fikabröd! Har ett fruktansvärt sockerbehov. Annars är jag 2 gånger om året ute och klär mig i medeltidskläder, bor i skogen och spelar teater (lajvar).

När jag inte håller igång tycker jag ändå att det är jätteskönt att sätta mig i en varm dusch i en timme eller läsa en bok. Min favoritbokserie är sagan om isfolket (som jag läst 2ggr nu och den är på 47 delar).

Jag är fruktansvärt dålig hemmafru. Jag hatar att städa och är urusel på att laga mat. Om jag kunde skulle jag gärna vara ”mannen” och jobba och komma hem och få maten serverad och få frågan”hej älskling. Hur har dagen vart? Vill du ha en öl till maten?” men det kanske händer senare i livet haha! Skulle även gärna vilja ha ett till barn om några år.

Hmm... Snabba fakta

- Älskar fika, cola och choklad

- Har en crush på Anthony Hopkins

- Vill plugga till socionom

- Hatar svamp, nålar och gå till tandläkaren

- Tycker egentligen Twilight är ganska bra

- Tittar nästan varje kväll på NCIS

- Är otroligt kass på att ljuga, diskutera och politik

- Tycker ibland om ljudet av min egen röst

- Är egentligen jävligt lat

- Tycker otroligt mycket om att sjunga och dansa (men är fruktansvärt dålig på det)

Jag är 21 år gammal. Bor i Västerås med min kära sambo och son som föddes 27 november 2011. Just nu är jag mammaledig som ni säkert förstår och håller på att bli tokig. Jag är en ganska sällskapssjuk människa. Tyvärr får man inte mycket svar från sonen än.

På min fritid tycker jag om att vara med nära och kära och kackla, träna (judo eller innebandy) även om det blivit dåligt med det nu på sista tiden, eller fika. Ja, jag är tokig i fikabröd! Har ett fruktansvärt sockerbehov. Annars är jag 2 gånger om året ute och klär mig i medeltidskläder, bor i skogen och spelar teater (lajvar).

När jag inte håller igång tycker jag ändå att det är jätteskönt att sätta mig i en varm dusch i en timme eller läsa en bok. Min favoritbokserie är sagan om isfolket (som jag läst 2ggr nu och den är på 47 delar).

Jag är fruktansvärt dålig hemmafru. Jag hatar att städa och är urusel på att laga mat. Om jag kunde skulle jag gärna vara ”mannen” och jobba och komma hem och få maten serverad och få frågan”hej älskling. Hur har dagen vart? Vill du ha en öl till maten?” men det kanske händer senare i livet haha! Skulle även gärna vilja ha ett till barn om några år.

Dag 01 – Presentera mig själv

Dag 02 – Min första kärlek

Dag 03 – Mina föräldrar

Dag 04 – Det här åt jag i dag

Dag 05 – Vad är kärlek?

Dag 06 – Min dag

Dag 07 – Min bästa vän

Dag 08 – Ett ögonblick

Dag 09 – Min tro

Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag

Dag 11 – Mina syskon

Dag 12 – I min handväska

Dag 13 – Den här veckan

Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?

Dag 15 – Mina drömmar

Dag 16 – Min första kyss

Dag 17 – Mitt favoritminne

Dag 18 – Min favoritfödelsedag

Dag 19 – Detta ångrar jag

Dag 20 – Den här månaden

Dag 21 – Ett annat ögonblick

Dag 22 – Det här upprör mig

Dag 23 – Det här får mig att må bättre

Dag 24 – Det här får mig att gråta

Dag 25 – En första

Dag 26 – Mina rädslor

Dag 27 – Min favoritplats

Dag 28 – Det här saknar jag

Dag 29 – Mina ambitioner

Dag 30 – Ett sista ögonblick

Dag 01 – Presentera mig själv

Dag 02 – Min första kärlek

Dag 03 – Mina föräldrar

Dag 04 – Det här åt jag i dag

Dag 05 – Vad är kärlek?

Dag 06 – Min dag

Dag 07 – Min bästa vän

Dag 08 – Ett ögonblick

Dag 09 – Min tro

Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag

Dag 11 – Mina syskon

Dag 12 – I min handväska

Dag 13 – Den här veckan

Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?

Dag 15 – Mina drömmar

Dag 16 – Min första kyss

Dag 17 – Mitt favoritminne

Dag 18 – Min favoritfödelsedag

Dag 19 – Detta ångrar jag

Dag 20 – Den här månaden

Dag 21 – Ett annat ögonblick

Dag 22 – Det här upprör mig

Dag 23 – Det här får mig att må bättre

Dag 24 – Det här får mig att gråta

Dag 25 – En första

Dag 26 – Mina rädslor

Dag 27 – Min favoritplats

Dag 28 – Det här saknar jag

Dag 29 – Mina ambitioner

Dag 30 – Ett sista ögonblick